En positiv sak, min kisse Maja, som har varit lite sjuk i typ en vecka och vägrat att äta och bara legat och sovit hela tiden. Hon hade ätit upp all mat inatt och när jag kom upp var hon jättegosig :) Min bebis är tillbaka. Jag var ganska nere ett tag igår för mina föräldrar sa att om hon inte börjar äta snart så kanske de skulle låta henne somna in. Kom på mig själv när jag laddade upp bilden igår med att sitta och gråta, kanske verkar lite töntigt för det är ju "bara" en katt men denna katt har varit med sen jag var fyra, hon har lixom varit med hela tiden och tanken på att hon kanske inte skulle va kvar...

Jag är inte van med döden, jag har aldrig förlorat någon som jag stått nära, förutom min farfar som dog när jag var tre men det kommer ju inte jag ihåg och därför berörs jag inte på samma sätt. Så det är nog en anledning till att detta skrämde mig. Jag är så jädra glad av att jag har sluppit förlora någon, att jag har kvar alla jag älskar. Visst, farmor,farfar och min storasyster är inte kvar och självklart vill jag ha dem hos mig men eftersom jag inte var född när två av dem gick bort och bara tre när den sista gick bort så kan jag ju inte säga att jag saknar dem...Men jag tänker ändå mycket på dem och undrar hur det hade varit om de hade varit kvar, hur de skulle varit, om jag skulle varit annorlunda om de hade funnits...Ush, va jobbigt det blev nu, nu börjar ögonen tåras igen...

Det jag vill säga med detta inlägg är att jag är så jädra glad över att ha min familj och mina vänner hos mig, jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara att inte ha er hos mig. Jag har ganska svårt att visa känslor och jag vet att jag inte säger detta i närheten så ofta som jag tänker det;


Jag älskar er!♥